Än främling var jag nära nog,
den väg som detta livet tog.
Väl var jag känd, väl var jag man.
Men inte särskild vad man kan.
När jag, i stället för att ge,
min verkning, faktisk, får att se,
så vill jag tänka jag var där,
placerad, som man bara är.
Så får det ske, att denna värld
besviken gör på all en färd.
Bekantskapen till juvenile
är avstånd från att höra till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar