När jag går där till skolan, som inte är min,
ser jag barnen som lekar. Och vägen er fin.
Og, då kan jag det tänka, att intet er så,
att man växer om inte man sådär får gå.
Se, det barnet er vid vad det har ved sin hand.
Så, de barnen är inte så dumma, ibland.
Och jag tackar Vår Fader, och tänker så där
att man är lite enkel när man är så kär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar